Magi och Folktro

Egentligen så fanns det många likheter mellan den skogsfinska och den svenska folktron. Folktron och folkmedicinen spelade en stor roll både hos svenskarna och hos finnarna. Trots detta så trodde svenskarna att skogsfinnarna var väldigt annorlunda och att de hade magiska krafter. De sågs som okristna eftersom man ansåg att de sällan eller aldrig besökte kyrkan och de drack ofta stora mängder alkohol. Sanningen var att skogsfinnarna som bosatte sig i Sverige var kristna, men de hade en stark folktro. De hade långt till kyrkan och förstod inte det svenska språket särskilt väl, vilket nog var orsaken till att de drog sig för att besöka kyrkan.

 

Det speciella med den skogsfinska folktron var naturmysticism och att naturen betraktades som ett levande väsen med en själ, något som även var vanligt inom de förkristna religionerna. Varje ting i naturen hade en själ och var antingen god eller ond. De trodde på naturväsen och med olika ritualer höll de sig väl med skogsgudarna. Skogsfinnarna utövade både vit magi (god magi) och svart magi (ond magi). De trollkunniga möttes med en speciell respekt och var fruktade av svenskarna

 

Den svarta magin

De ”onda krafterna” användes när man ville skada någon och ett vanligt inslag i den skogsfinska folktron var björnstämning, att man genom besvärjelser kunde få en björn att lyda ens befallning, främst för att den skulle slå en oväns boskap. Bildmagi (mieskuva) användes för att skada någon man tyckte illa om. Man gjorde en bild av personen, till exempel uthuggen i ett träd och slog sedan spikar olika långt in i bilden, beroende på hur mycket man ville skada personen i fråga. Genom att slå in spiken djupare och djupare orsakades lång och smärtsam sjukdom Om man ville att personen skulle dö kunde man exempelvis ta hårstrån eller en tygbit från den personen och fästa på figuren för att sedan skjuta på den. Den räddning som fanns för en person som blivit utsatt för detta var att hitta bilden och förstöra den. Det ansågs farligt att hugga ner dessa träd och därför fanns de kvar ganska långt fram i tiden.

 

Den vita magin

Den vita magin, de goda krafterna, användes för att skydda sig och boskapen eller för att bota sjukdomar. Femhörningen, pentagrammet, var en magisk symbol som gav lycka och välgång och skulle ristas med kniv i ett enda drag. Men om en spets ensam pekade neråt var pentagrammet istället en ond kraft som användes för att skada någon.

Medan man väntade på vintern så att man kunde frakta den döde till kyrkogården begravdes ofta den döde på en ö eller holme, så kallade likholmar. På holmen var kroppen skyddad från onda makter, då man trodde att ondska inte kunde färdas över vatten.

Rönnen användes i magiska syften och när man släppte ut boskapen på våren stod husmor gränsle över lagårdsdörren och lät korna springa mellan hennes ben. Skogsfinnarna hade också särskilda ritualer kring jakten, och speciellt björnjakten. Här respekterades djuret och man var noga med att återlämna björnens skelett till naturen. Som avslutning på björnens ”begravningsceremoni” sattes skallen upp i en stor tall för att sändas tillbaka till naturen så att den kunde bli ett byte åt jägaren igen. I Orsa Finnmark, närmare bestämt i Fågelsjö finns en sådan holme som kallas för Björnskalleholmen, och även om inga skallar sitter kvar idag så är det ett uppskattat besöksmål som bär på många skogsfinska historier och traditioner.

 

Magin bevarad

I Finnskogarna finns många platser där spåren av skogsfinnarnas folktro finns bevarade. I Södra Finnskoga, i den lilla byn Röjden, till exempel, finns ett märkligt kors i marken, där ingenting klarar av att växa. Ingen vet med säkerhet hur gammalt korset är men man tror att det har funnits på platsen i minst 150 år. Det finns många sägner om korsets uppkomst, och en av dessa berättar om likbärarna, som lämnade de döda på platsen för att slippa släpa på en tung kista ända till kyrkogården i Dalby. När de sedan kom fram till kyrkogården var kistan fylld med sten för att ingen skulle upptäcka att liket saknades. Kanske är korset en minnes- och viloplats för alla dem som inte fick en riktig begravning på kyrkogården i Dalby.

 

 

 

Varmt välkommen att uppleva den skogsfinska kulturen och traditionen

I kategori: Artiklar Finnskogarna Musik / Kultur Uncategorized